Hans Gustafsson är den allvetande berättaren

Här kan du läsa mer om mina motiv för att ta fram den här podcasten. Foto: BLT

Varför en podcast?

  • Hög användbarhet?

Romanen En bilmissbrukares bekännelser skrevs under en 10-årsperiod med utgångspunkt i en vanlig människas liv. Jag tröttnade på alla påhittade och konstiga storylines som jag höll på med. Varför inte hemfalla åt självupptagenhet och berätta om sig själv på 1399 sidor? Och sedan ge ut en podcast som vem som helst skulle kunna trilla in i och börja lyssna på? En podcast som handlar om mitt eget lilla liv? Jag menar, hur kul är det? Men även Dostojevskij menade att man måste börja med sig själv. Och är det så självupptaget egentligen att dela med sig av lyckade och misslyckade dagar? Kanske kan Bilmissbrukaren leda till ett igenkännande leende, eller förmedla en känsla av hur det är att göra sig beroende av en bil större delen av sitt vuxna liv.

  • Jag tvingas läsa min egen text

Det är värre än man kan föreställa sig att läsa högt ur sin egen text. Mest besvärligt är dialog och särskilt när kvinnor talar, det har jag svårt för att gestalta, jag medger det. Men det är också så bra att läsa sin egen text och inse alla dess brister och fel, men ändå härda ut och läsa till dess bittra slut. För mig handlar det om att ta tillvara något från de tio år det tog att ta fram texten till En bilmissbrukares bekännelser. En sentens jag vill förmedla är att det jag tyckte var så spännande och roligt inte alls var det tio år senare. Men det är smällar man får ta, som Rödhårdingen skulle ha uttryckt det. Det är många svårlästa passager i texten som beskriver maskiner och deras framfart, vad gör de med oss människor? Jag har valt att försöka beskriva dem så detaljrikt som möjligt, för att du ska förstå att jag varit där de är. Maskinerna.