Vad är egentligen bilmissbruk?

Det finns ingen vedertagen term som används för vård av bilmissbrukare. Så du får nöja dig med min beskrivning av bilmissbruk. Att använda en bil för något annat ändamål än transport från A till B.


Du ska ta itu med nästa uppgift, du ska laga mat till familjen. Snart. Först måste du bara köpa några bildelar på Blocket. Igen. Trots att din och familjens ekonomi inte medger det. Så här är det för många personer som drabbats av bilmissbruk. Det brukar börja med ett hobbyintresse. Men snart blir bilmissbruket tvångsmässigt och kan pågå i timmar varje dag och leda till ruinens brant för den som blir allt för beroende av en bil.


Den typiske bilmissbrukaren är inte en person som ständigt söker nya bilar i jakt på kickar. Livet för en person med bilmissbruk utspelas ofta ensam i förarsätet på en ovanlig bil, en raritet. Bilmissbruk kännetecknas av att personen har tappat kontrollen över sina känslor för bilen och bruket av den, det räcker inte längre med att bara köra från punkt A till punkt B. Bilen är ett älskat föremål som betyder mer än familjen! Och bilmissbruket går snart ut över denna familj och arbetet påverkas,  även relationer med vänner prioriteras ned eller lämnas därhän. 


För mig är bilmissbruket starkt förknippat med två begrepp som Marx och Engels framförde i den ekonomiska teori som kallas marxism. Alienation är ett av dessa begrepp och innebär att du som människa blir alltmer alienerad i det industrialiserade samhället, genom att någon annan äger produktionsmedlen du arbetar med har du inte längre inflytande över produktionsmedlen,  du kan ersättas när som helst och det du gör har ingen egentlig betydelse. Samtidigt som det väsentliga i att vara människa ju är att överleva på det du kan göra! Du blir en vara, en produkt.


För mig blev känslan av att vara en del av mina bilar allt starkare, jag var ful, outbildad och det blev inte bättre av att jag kom från en enkel bondfamilj utan de framgångskriterier som kännetecknar de vackra och de starka i konsumtionssamhället. Men mina bilar var fina! De blev med tiden allt finare och allt snabbare, vilket hjälpte mig att bygga självförtroende, då jag byggde om dem så som jag ville ha dem. Jag och bilarna blev ett. 


Reifikation är det andra begreppet och det innebär förtingligande, som bilmissbrukare går du helt upp i  din bil och blir till slut ett med bilen, ett ting. Du väljer att återspegla din egen personlighet genom det uttryck din bil förmedlar. Breda fälgar och stora, bensinslukande motorer, bilar som körs i allt högre hastigheter av bilmissbrukare vars liv tenderar att gå allt snabbare... Ju fortare desto bättre! Suget efter motorstarka bilar blir till slut ett traumatiskt sökande efter den snabbaste och största motorn, ett sökande där bilmissbrukaren i desperata chickenrace försöker bevisa något som är helt meningslöst.


Det finns nämligen alltid någon som är snabbare.