Hans Gustafsson är den allvetande berättaren

Romanen En bilmissbrukares bekännelser skrevs under en 10-årsperiod med utgångspunkt i en vanlig människas liv. Jag tröttnade på alla påhittade och konstiga storylines som jag höll på med. Varför inte hemfalla åt självupptagenhet och berätta om sig själv på 1399 sidor? Och sedan ge ut en podcast som vem som helst skulle kunna trilla in i och börja lyssna på? En podcast som handlar om bilmissbruk? Jag menar, hur kul är det? Men även Dostojevskij menade att man måste börja med sig själv. Kanske kan Bilmissbrukaren leda till ett igenkännande leende, eller förmedla en känsla av hur det är att göra sig beroende av en bil större delen av sitt vuxna liv.

Det är värre än man kan föreställa sig att läsa högt ur sin egen text. Mest besvärligt är dialog och särskilt när kvinnor talar, det har jag svårt för att gestalta, jag medger det. Men det är också så bra att läsa sin egen text och inse alla dess brister och fel, men ändå härda ut och läsa till dess bittra slut. För mig handlar det om att ta tillvara något från de tio år det tog att ta fram texten till En bilmissbrukares bekännelser. Det finns en del svårlästa passager i texten, som till exempel beskrivningar av maskiner och deras framfart, vad gör de med oss människor? Jag har valt att försöka beskriva dem så detaljrikt som möjligt, för att du ska förstå att jag varit där de är. Maskinerna.